den eviga väntan
Japp, nu ger jag upp, nu lägger jag ner dom höga förväntningarna jag har varje dag om att lillan ska komma.
Jag letar alltid efter minsta lilla tecken, så fort jag har lite ont så hoppas jag och ber att det är början på förlossningen sen sviker hoppet mig varje gång..
likadant när jag ska kissa, hoppas varje gång på att det ska finnas nått slags tecken då, men nej, allt är precis som det varit i 8 månader.
jaaaag veeet, det är egentligen inte dags än, men jag är så trött på att vara gravid nu, jag är trött på ovissheten och på att ha ständig värk, dessutom vill jag så gärna träffa vår lilla prinsessa, att få älska henne och ta hand om henne, jag undrar så himla mycket vem just hon är, om hon fått sin pappas "underbara" humör , och om hon har min otroligt underbara humor, men jag antar att hon inte känner sig redo för den stora världen än, men mamma och pappa är redo så det skriker om det, så du är välkommen ut nu lilla tjejen <3
