Min Förlossnings berättelse.

Wilda va beräknad att komma den 17 oktober - på min födelsedag, hade inte kunnat önska mig en bättre present, men är endå rätt glad att hon fick sin egna födelsedag, vem fan vill dela sin egna dag med nån annan i familjen?

 

Den 17 oktober började förvärkarna spöka mer och mer, fick ondare och ondare. värkarna va nu var 10 minut. Anton som blivit magsjuk under kvällen passade upp mig hela natten, han sprang med värmedynor, hjälpte mig till toaletten, och fyllde på mina vatten flaskor. Under natten så avtog det sakta men säkert och vi  kunde tillslut somna. 

 

Den 18 oktober har jag liknande förvärkar under hela dagen,så jag ringer och pratar med förlossningen och vi bestämmer att vi ska avvakta lite med att åka ner, hela dagen går åt att i stortsett ligga och försöka sova bort förvärkarna. runt 23.35 så går jag på toaletten och ser att det kommer lite blod på toapappret vilket ofta betyder att saker och ting is about to happen. 

 

Jag och Anton , som fortfarande är magsjuk lägger oss i soffan och sätter på en film då förvärkarna gör för ont för att kunna sova, dock så kom dom fortfarande bara var 10 minut. 

När filmen är slut runt 01.40 så bestämmer jag mig för att ringa ner till förlossningen igen, för nu gör det bara FÖR JÄVLA ONT. jag ringer och ringer,men får inget svar, samtidigt springer magsjuke anton runt och packar det sista som jag behöver ha med mig till BB.  Vid 2 tiden får jag äntligen tag i förlossningen och får prata med en helt underbar tjej  som ställer massa frågor och sen tar besultet att jag ska få komma ner på en undersökning. 

 

Efter samtalet med fl så va det bara att ringa och väcka mamma och be henne köra ner mig till fl. vi kom ner till förlossningen en halvtimme senare där dom kollade bebisens hjärtslag och mina värkar, dom undersökte mig också och jag va öppen 2 cm. Jag fick då göra valet att antingen stanna kvar, eller åka hem och sova, så  mamma körde hem mig, Jag och anton hade våran sista natt tillsammans innan vår älskade tjej skulle komma. 

 

Vi båda vaknar tidigt trotts en natt med lite sömn , det första Anton gjorde va givetvis att spy, det kunde ju inte bli bättre dehär. jodå. Mina förvärkar drar igång igen och jag går runt med dom till 14.00, sen ringer jag till förlossningen och får komma ner igen, denna gången va de min snälla syster som körde mig. 

Samma undersökning gjordes där och jag var fortfarande bara öppen 2 cm, men det va bara 1 cm kvar av tappen. Jag blev inskriven, fick lite sova medicin som inte hjälpte över huvudtaget, och på kvällen kom min fina mamma förbi med lite kläder och nått att smaska på, Hela den natten va jag vaken, jag såg avsnitt efter avsnitt på min favorit serie och somnade nån gång vid 5 tiden på morgonen.

 

Klockan 9 på morgonen den 20 oktober kommer barnmorskan in och undersöker mig, woho 4cm öppen  och värkarna kom med 5 minuters mellanrum.
Hon råder mig att gå ut på en promenad , så jag ringer min syster som kommer och hämtar mig och vi tar en sväng på stan. 

 

När vi varit borta 45 minuter så börjar värkarna. det går inte att prata under värken och jag glömde ibland hur man andades, hon körde ner mig snabbt som fan till lasarettet igen och såfort jag kom dit så va de som att nått hände, för helt plötsligt slutade dom där hemska värkarna som kom var tredje minut. 

 

Jag hinner knappt komma till mitt rum så ska dom mäta värkarna och kolla bebis hjärt ljud, värkarna va nu var 5 minut men inte " tillräckligt " kraftiga, Läkaren ville egentligen skicka hem mig, då hon trodde att jag skulle slappna av bättre och på så sätt starta proccessen snabbare. 

Men innan det skulle barnmorskan  kolla hur  öppen jag va, och oj! på bara 3 timmar hade jag öppnats 6 cm , så nu va jag alltså öppen 10 cm!  

 

Klockan va nu halv 2 och Personalen gjorde snabbt iordning ett rum åt mig medans jag ringde till mamma fort som tusan då hon skulle ta Antons plats på förlossningen då han va sjuk, och man ska va spyfri i 2 dygn för att få vistas där. Vid 20 över 2 va mamma på plats och höll min hand och gav mig lustgasen, tro mig, jag önskade att lustgasen va en del av mig.  Vid den tiden kom även personalen in igen och frågade hur länge Anton varit spyfri, och det var nästan ett dygn. så efter att läkarna och barnmorskorna pratat ihop sig så fick vi klartecken att anton fick komma under förlossningen,  wopifuckingdo!  

 

Jag : Jag är öppen 10 cm och du får komma under förlossningen, duscha fort som fan o kom ner!
Anton : Ahshit aaa jo jag kommer ehm ja! 

sen kom nästa värk och jag la på av smärta, Stackarn stog i kö i affären och fick ju värsta chocken haha!

40 minuter senare va han på plats, och va en riktigt stöttpelare för mig, jag blev dock lite små grinig när han tog min älskade lustgas för han ansåg att jag inte behövde nått under tiden jag inte hade värkar. fattar inte varför? hahahah, Nu när Anton va på plats och vattnet fortfarande inte hade gått så bestämde sig Barnmorskan för att ta hål på fosterhinnorna, givetvis med ett stort jävla godkännande från mig. 

 

Runt 4, halv 5 började dom riktiga krystvärkarna, och tro mig. Jag ville dö. vi hann inte sätta nån Epudiral så nu kom verkligen den riktiga smärtan. 

Resten av förlossningen är rätt dimmig, Jag minns att jag blev tvingad att ställa mig upp nån gång och låta tyngdkraften göra sitt jobb, och att jag blev så arg på grund av detta, Jag ville ju ligga ner och chilla me min lustgas medans dom gjorde jobbet, inte riktigt så det va.. haha! 

 

Jag minns också att både läkaren och barnmorskan sa flera gånger " Nu ser vi en hårtoffs" , och jag blev överlycklig att hon hade hår haha, Jag kämpade mig igenom alla dessa krystarna och skrek för jag hade så ont, men sen helt plötsligt, rakt från ingen stans säger läkaren " Snart så " med en glimt i ögat och det kom en sån JÄVLA krystvärk, Klockan 19,40  kom våran lilla prinsessa till världen, hon va 50 cm lång och vägde 3900g

 

När hon låg där på mitt bröst så kände jag en sån otrolig mäktig känsla, wow. Jag klarade det här!

Jag tittar på Anton och min mamma, då ser jag att dom båda står och gråter glädjetårar. 

 

Jag kan med säkerhet säga att jag ALDRIG skulle klarat av förlossningen utan dom vid min sida, och personalen va helt fucking underbara <3